Ölandsgås

Under den tid då gåsskötseln var allmännare än nu fanns på Öland, i Småland och norra Skåne en mindre typ av lantrasgås. Den var förnöjsam och lämpade sig på magrare bete. Ölandsgåsen fick en standard på 1920-talet, med samma färg och teckning som skånegåsen. Ölandsgåsen tenderar dock att få mer grått i fjäderdräkten.


På 1970-talet befarades ölandsgåsen vara borta för alltid, dock fanns några få djur kvar av en västgötastam som kommit från Öland på 1920-talet. Från dessa djur härstammar alla dagens ölandsgäss. Inavelsproblem, i form av dålig fertilitet har förekommit under senare år, men pågående avelsprogram inom genbanken ser ut att lyckas.

Ölandsgåsen är en relativt liten lantrasgås, rörlig och verksam. Den är en god fodersökare. Fjäderfärgen är brokig, vit med brungrå partier på huvud, hals, rygg och lår. Även stjärtpennorna är delvis brungrå. Vingpennorna är vanligen helt vita. Vitt kring näbbroten förekommer. Näbb och benfärg är orange. Vikten för en hane är 4,5 – 5,5 kg och för en hona 4 – 5 kg.

(Svenska lanthönsklubben https://www.kackel.se/gass/)